bowlingjocke

Ett annorlunda inlägg än vanligt, som jag skrev i går kväll:

Okej, innan ni har kommit in i detta inlägg så vill jag bara varna att detta inlägg inte riktigt kanske kommer vara som ni tror. Ni tror kanske inte riktigt att jag kan känna så som jag gör just nu i skrivande stund denna söndag kväll. Men... Jag är faktiskt tvungen att få skriva ut dessa känslor och förmedla dem till er, om det nu är någon som läser denna blogg. Jag skriver också detta inlägg i min blogg, och inte i min bilddagbok som faktiskt jag tror når fler personer, för att jag har en känsla av de som läser min blogg är kanske lite mer smartare, och förstås äldre i genomsnittet ;) (det är ju oftast äldre som förstår ens problem)

Jag vet att jag kanske kan vara lite rolig ibland, men någon gång då och då kommer det att komma ett inlägg som denna:

När små "negativa" saker byggs upp ett efter ett under en tid, så bildas eftersom en stor hög med massor av små negativa händelser. Okej, jag refererar det till ett bowlingperspektiv, som jag gjorde här för nåt inlägg sedan: När man spelar bowling så kastar man ju ett klot om gången, och så går spärren ner. Två klot hinner också förbi spärren innan den går ner. Men kastar man ner en massa klot, så till slut så går spärren ner och maskinen kan inte ta emot några flera klot. Det blir stopp vid spärren. Vid vissa tillfällen så känner man att spärren har gått ner, vilket det gjorde för inte så länge sedan (vid skrivande stund så har det väl lugnat ner sig lite, neddämpat av att man har gått ut med hunden och att man har fått luftat tankarna).

Okej. Några av dessa små negativa grejer, i mitt fall, är inte minst vädret. Vädret har varit väldigt gråmulen och regnigt denna helg. Det var ju så fint i torsdags och fredags med upp till 30c. Det är en av de negativa. En annan är att en kompis till mig skrev att jag inte ska hålla på med sånt som jag inte har en aning om. Det tog kanske lite mer än vad han själv hade alls anat, men den kommentaren tryckte faktiskt ner mig ännu längre ner.

En annan negativ grej som har hände nu i helgas var att det gick dåligt på försäljningen med tidningar. Endast 40 st totalt har jag sålt på två dagar. Rekorddåligt! En normal helg brukar ligga på nästan 60 st. Men de två anledningarna till det nämnde jag i förra inlägget. Men det är faktiskt ändå en faktor till att jag mådde som jag mådde tidigare under söndagskvällen.

Men det finns alltid en grund till att "det svämmar över". Jag tänker faktiskt förklara lite av denna grund till er läsare just nu. Jag vill bara meddela att jag faktiskt är väldigt personlig nu. Mycket av det jag skriver kommer från hjärtat och skälen. Det må kanske kännas som lite stelt ibland, men det blir det ju när man känner litegrann att man "måste" skriva för att man inte har uppdaterat på en stund och då kanske förlora läsare.

Men okej, då kommer grunden: Jag känner att...... jag inte har någon riktig kompis. Ni vet en riktig vän som man delar allt med. Precis allt. Någon sådan har jag inte. Jag har alltid varit lite utanför hela tiden. Stått och sett på (oookej.. nu känner jag att lite känslor kommer...). Jag vet själv, och jag tvingar mig själv att förstå att jag faktiskt åtminstone har vänner, men riktigt så tänker man inte de stunder då man "tycker synd om sig själv". Alla som någon gång har varit utfryst, utanför och retad vet hur det känns att "tycka synd om sig själv". Men jag försöker ändå inse att jag faktiskt har folk runtomkring en som Ska vara där och stötta en, men det är inte alltid som man vill inse det.

Och de av mina kompisar som läser detta inlägg, ska inte alls kännas att de för mig inte är någon kompis. Det är ni. Ni är faktiskt viktiga för mig, mer viktiga än ni kanske tror. Om det ABSOLUT inte hade funnits någon som hade stöttat, så hade man kanske inte ens funnits här i dag (jag har inte ens haft tanken till självmord, verkligen inte. Det vågar jag inte ens tänka på. Det är alldeles för främmande för mig. Men vem hade orkat leva om man visste att det inte alls var någon som brydde sig, stötte? Nej, jag hoppas hela tiden på att det ska bli bättre som småningom, när man slutar skolan och skaffar ett jobb, flyttar långt ifrån Avesta och verkligen får chansen att börja om på nytt).

Jag har faktiskt varit väldigt ärlig och personlig i detta inlägg. Jag vet inte riktigt hur många detta inlägg når till, men jag hoppas att det är rätta personer som läser det, alltså sådana som inser hur det kan kännas och känner med en. Det är just det jag vill förmedla med detta inlägg.

Jag ska nu försöka ha en sån trevlig sommar som möjligt och jag hoppas ni är med mig, kära läsare.
Tack för att du läste igenom detta inlägg.

Är det nåt som du vill förmedla mig, som kanske är litelite för personligt så är Du alltid välkommen att maila mig på: [email protected]

God natt (ja, det blir lite lustigt att skriva på en kväll, men ändå veta om att det är i morgon eftermiddag/kväll man kommer att lägga upp det, men ni förstår nog ändå budskapet med att jag önskar er en god natt)

//Jocke *jäklar vad skönt det var att ha fått den här bördan nedskrivet!* :´)

(du har just läst igenom ett inlägg på över 4000 tecken. Grattis! ^^,