2 dagar kvar nu :(
Hejsan Bloggen!
Ja, nu är inte många timmar kvar i Norge (ca 41 timmar). Det känns lite sorgligt faktiskt. Men det känns lite välkommet också, så att man kan dra hem och börja skolan igen (vilket innebär att köra upp för bil och sen som småningom köpa sig en bil). Ja, kort sagt: Gå färdigt det gymnasieår som återstår!
Det känns lite nervöst inför biluppkörning. Jag måste ju träna bilkörning också (börjar ju den 21 augusti.. sen helgen där blir hos pappa, så får chans att träna lite extra.. göra en liksom "privatuppkörning" om ni förstår vad jag menar, alltså att vi "leker" att pappa är uppkörningsledaren som ska bedöma om jag ska få körkort eller inte). Ja, får se hur det går. Förvånar mig absolut inte om jag inte klarar det första gången. Men andra ska jag nog bannemej kunna klara (men missar jag första, så har jag ju ingen chans att träna till nästa uppkörning i och med att pappa ju inte bor inom räckhåll.. men.. ja.. det visar sig om jag inte klarar).
Jag har märkt att alla år som man har åkt tåg hit upp till Nord-Norge, att man njuter mer av resan uppåt. Hemresan sitter man bara och hoppas på att man är framme någongång (jo, det gör man väl på uppresan också... men man har ju något att se fram emot när man reser uppåt. Och så blir ju naturen finare och finare ^^).
Ja... vad har man gjort de senaste dagarna då jag inte har bloggat?
Jag kan först och främst meddela att min 18-årsdag gick bra. Det är alltså en 18-årig kille som skriver detta ^^. Det enda i alkoholväg som jag har druckit är ett litet glas Baileys i går, då vi firade mormors födelsedag (jag fyller ju den 11:e, och hon den 13:e.. men vi firade igår den 16:e i stället). Mormor visste absolut ingenting om det.
När det började närma sig fredagen, så skvallrade gammelmormor till mormor att Solbjørg och Torbjørn skulle komma dagen efter (Torbjørn är mormors bror, med hans fru då). Men.. ja, det är ju sånt som kan hända.
Men det viktigaste hölls hemligt i alla fall: födelsedagsfirandet i en hyrlokal inne i Stokmarknes.
Rätt många blev bjudna, utan mormors vetskap förstås. Hon sa att hon var helt förvirrad, när hon nu inte hade någon kontroll över vad som skulle ske.. :P.. När hon kom till de alla dukade borden (även för mig) så blev reaktionen: "Oj, är det såhär många som ska komma?". Jag visste ju inte heller att gammelmormor, Åse och Odd-Bjørn skulle hälsa på här (ja, det blev ju betydligt fler på "festen" då.. både mormors vänner och fler släktingar).
Roligt var det i alla fall!
Spelade lite spel med Dag-Harrys (mammas brors) sambos dotter som kom över hit en stund innan festen. Det var kul. Riktigt trevligt och roligt hade vi (ja.. det blev kanske inte riktigt så mycket spelade, utan mest bara lek med "spelfigurerna"). Hon (Natalie [Nath-aaa-li-e]) är 11 år. Dag-Harrys sambo Mona, har även en till "tøtta" på runt 7 år, som verkligen är lite mer livad än Natalie. Haha.. Vi lekte bland annat med Fia-med-knuff-figurerna (som ser ut som käglor i olika färger vill säga). Vi satte alla dem på en tidning som lutade litegrann, och så lekte vi att de skulle hoppa och ta livet av sig.. XD.. Men så lekte vi också "jordbävning" (ni kan ju själv tänka er hur det gick till).
Ja... vad mer har skett? Jo, jag har nästan stukat foten också. När jag och syster spelade badminton. Helt plötsligt så råkade jag trampa snett = gjorde ont som FAN. Men det gjorde inte riktigt lika ont som i början av gymnasiet, då jag verkligen råkade trampa snett (på en av de första idrottslektionerna). Då kunde jag nästan inte ens stå på foten. Fick lov att bryta fotbollsmatchen som jag var och spelade i (tror jag iaf), läraren sa åt mig att få foten högt upp, så jag lade mig ner och la foten högt upp lutandes på något föremål.
Efter några dagar gjorde det fortfarande ont, vilket jag fick halta en tid efter.
Denna badminton-vrickningen gjorde inte lika ont, men det kändes ändå. Haltade resten av dagen, men sen efter en natt så kunde jag gå som vanligt (men det känns ju förstås litegrann... även lite nu med).
När jag började gå som vanligt igen efter fotbolls-vrickningen, så började det dyka upp en liten extra knöl på vänster sida av den vänstra foten. Den finns fortfarande kvar. Vet inte om det har att göra med just vrickningen, men... plågar det mig så går jag till doktorn. Jag har iaf inte haft nå ont mellan fotbolls- och badmintonsvrickningarna så... jag tror inte det är så farligt. Men man vet ju aldrig :S
Nej, ju har jag skrivit långt nog, eller vad "syns" ni?
Jag kanske, troligtvis, möjligen kan tänkas kunna skriva en gång till i morgon innan vi drar, men det visar sig. Det beror ju på om man har något att skriva. När det har gått några dagar så finns det ju lite grejer att skriva om.
Kom på en grej nu jag skulle kunna skriva i morgon - redovisa hur de ca 3 veckorna har varit här uppe. Vilka saker som blev/blev inte gjort t.ex.
Ha det gött!
//Jocke
Ja, nu är inte många timmar kvar i Norge (ca 41 timmar). Det känns lite sorgligt faktiskt. Men det känns lite välkommet också, så att man kan dra hem och börja skolan igen (vilket innebär att köra upp för bil och sen som småningom köpa sig en bil). Ja, kort sagt: Gå färdigt det gymnasieår som återstår!
Det känns lite nervöst inför biluppkörning. Jag måste ju träna bilkörning också (börjar ju den 21 augusti.. sen helgen där blir hos pappa, så får chans att träna lite extra.. göra en liksom "privatuppkörning" om ni förstår vad jag menar, alltså att vi "leker" att pappa är uppkörningsledaren som ska bedöma om jag ska få körkort eller inte). Ja, får se hur det går. Förvånar mig absolut inte om jag inte klarar det första gången. Men andra ska jag nog bannemej kunna klara (men missar jag första, så har jag ju ingen chans att träna till nästa uppkörning i och med att pappa ju inte bor inom räckhåll.. men.. ja.. det visar sig om jag inte klarar).
Jag har märkt att alla år som man har åkt tåg hit upp till Nord-Norge, att man njuter mer av resan uppåt. Hemresan sitter man bara och hoppas på att man är framme någongång (jo, det gör man väl på uppresan också... men man har ju något att se fram emot när man reser uppåt. Och så blir ju naturen finare och finare ^^).
Ja... vad har man gjort de senaste dagarna då jag inte har bloggat?
Jag kan först och främst meddela att min 18-årsdag gick bra. Det är alltså en 18-årig kille som skriver detta ^^. Det enda i alkoholväg som jag har druckit är ett litet glas Baileys i går, då vi firade mormors födelsedag (jag fyller ju den 11:e, och hon den 13:e.. men vi firade igår den 16:e i stället). Mormor visste absolut ingenting om det.
När det började närma sig fredagen, så skvallrade gammelmormor till mormor att Solbjørg och Torbjørn skulle komma dagen efter (Torbjørn är mormors bror, med hans fru då). Men.. ja, det är ju sånt som kan hända.
Men det viktigaste hölls hemligt i alla fall: födelsedagsfirandet i en hyrlokal inne i Stokmarknes.
Rätt många blev bjudna, utan mormors vetskap förstås. Hon sa att hon var helt förvirrad, när hon nu inte hade någon kontroll över vad som skulle ske.. :P.. När hon kom till de alla dukade borden (även för mig) så blev reaktionen: "Oj, är det såhär många som ska komma?". Jag visste ju inte heller att gammelmormor, Åse och Odd-Bjørn skulle hälsa på här (ja, det blev ju betydligt fler på "festen" då.. både mormors vänner och fler släktingar).
Roligt var det i alla fall!
Spelade lite spel med Dag-Harrys (mammas brors) sambos dotter som kom över hit en stund innan festen. Det var kul. Riktigt trevligt och roligt hade vi (ja.. det blev kanske inte riktigt så mycket spelade, utan mest bara lek med "spelfigurerna"). Hon (Natalie [Nath-aaa-li-e]) är 11 år. Dag-Harrys sambo Mona, har även en till "tøtta" på runt 7 år, som verkligen är lite mer livad än Natalie. Haha.. Vi lekte bland annat med Fia-med-knuff-figurerna (som ser ut som käglor i olika färger vill säga). Vi satte alla dem på en tidning som lutade litegrann, och så lekte vi att de skulle hoppa och ta livet av sig.. XD.. Men så lekte vi också "jordbävning" (ni kan ju själv tänka er hur det gick till).
Ja... vad mer har skett? Jo, jag har nästan stukat foten också. När jag och syster spelade badminton. Helt plötsligt så råkade jag trampa snett = gjorde ont som FAN. Men det gjorde inte riktigt lika ont som i början av gymnasiet, då jag verkligen råkade trampa snett (på en av de första idrottslektionerna). Då kunde jag nästan inte ens stå på foten. Fick lov att bryta fotbollsmatchen som jag var och spelade i (tror jag iaf), läraren sa åt mig att få foten högt upp, så jag lade mig ner och la foten högt upp lutandes på något föremål.
Efter några dagar gjorde det fortfarande ont, vilket jag fick halta en tid efter.
Denna badminton-vrickningen gjorde inte lika ont, men det kändes ändå. Haltade resten av dagen, men sen efter en natt så kunde jag gå som vanligt (men det känns ju förstås litegrann... även lite nu med).
När jag började gå som vanligt igen efter fotbolls-vrickningen, så började det dyka upp en liten extra knöl på vänster sida av den vänstra foten. Den finns fortfarande kvar. Vet inte om det har att göra med just vrickningen, men... plågar det mig så går jag till doktorn. Jag har iaf inte haft nå ont mellan fotbolls- och badmintonsvrickningarna så... jag tror inte det är så farligt. Men man vet ju aldrig :S
Nej, ju har jag skrivit långt nog, eller vad "syns" ni?
Jag kanske, troligtvis, möjligen kan tänkas kunna skriva en gång till i morgon innan vi drar, men det visar sig. Det beror ju på om man har något att skriva. När det har gått några dagar så finns det ju lite grejer att skriva om.
Kom på en grej nu jag skulle kunna skriva i morgon - redovisa hur de ca 3 veckorna har varit här uppe. Vilka saker som blev/blev inte gjort t.ex.
Ha det gött!
//Jocke
Kommentarer
Trackback